Rasstandard för Parson Jack Russell Terrier

Standard för Parson Jack Russell Terrier FCI nr 339
SKK´s Standardkommitté 1991-10-17 e.ä.
Hemland: England
NKU-klassifikation Grupp E
FCI-klassifikation: Grupp III (Terrier) Sektion I Bruksprov
Bakgrund/Ändamål

Rasens grundare kyrkoherde John (Jack) Russell föddes 1795 i Darthmouth, Devon. Han tjänstgjorde större delen av sitt liv som präst i Swynbridge, Devon. Som erfaren hästkarl och jägare blev han lidelsefullt engagerad i uppfödningen av terrier. När The Kennel Club bildades 1873 blev han en av dess första medlemmar. Han dog 1883 vid 87 års ålder.

Under studietiden i Oxford köpte han sin första terrier, en vit strävhårig tik, vars huvudteckning står nära dagens standard. Jack Russell arbetade med korsning av olika arbetande terrier, både en- och flerfärgade. Hans mål var hela tiden att förbättra jaktegenskaperna utan att i särskilt hög grad fästa vikt vid någon enhetlig rastyp. Traditionen att korsa olika terriertyper fortsatte länge. Han gjorde också korsningsförsök med andra raser men avkomman överensstämde inte med den ursprungliga Jack Russell-typen. Dessa försök blev därför en besvikelse och övergavs.

Från slutet av andra världskriget ökade varianter av rasen i popularitet på kontinenten särskilt bland jägare och hästfolk. 1983 reformerades the Parson Jack Russell Terrier club i England och påbörjade det stora arbetet med att få rasen godkänd av Engelska Kennelklubben. 1989 erkändes så rasen av The Kennel Club och en interimsstandard för rasen publicerades. 1990 upptogs rasen på FCI´s provisoriska lista och 1993 bildades Svenska Parson Jack Russell Terrier klubben.


HELHETSINTRYCK

Parson Jack Russell Terrier är en terrier avsedd för arbete, aktiv och smidig, byggd för snabbhet och uthållighet.

Huvudsakligen en praktiskt arbetande grythund med kapacitet och byggnad för grytjakt och jakt tillsammans med drivande hundar. Till temperamentet är den självsäker och vänlig.

HUVUD: Hjässan skall vara flat, huvudet skall vara måttligt brett och gradvis avsmalna mot ögonen.

STOP: Stopet skall vara obetydligt markerat. Avståndet från nosspets till stop skall vara något kortare än avståndet från stop till nackknöl.

NOSPARTI: Nosspegeln skall vara svart.

ÖGON: Ögonen skall vara mandelformade, ganska djupt liggande, mörka till färgen med vaket uttryck.

ÖRON: Öronen skall vara små och V-formade, hänga framåt tätt intill huvudet. Örats veck får inte synas över hjässan.

BETT: Starka muskulösa käkar med perfekt, regelbundet och komplett saxbett.

HALS: Halsen skall vara torr, muskulös, ha god längd och gradvis breddas mot skuldrorna.

KROPP: Kroppen skall vara proportionerlig, avståndet från manke till svansrot lika med avståndet från manken till marken (hunden skall ha större längd än höjd).

BRÖST: Bröstkorgen skall vara måttligt djup. Man skall med medelstora händer kunna gripa om bröstkorgen bakom skuldrorna.

RYGG: Ryggen skall vara stark och plan och ländpartiet skall vara lätt välvt.

SVANS: Svansen skall vara kraftig, rak och högt ansatt. Kuperad i proportion till kroppen, dock lång nog att utgöra ett gott tilltaget handtag.

FRÅN 1989-01-01 ÄR SVANSKUPERING FÖRBJUDEN I SVERIGE

EXTREMITETER

FRAMBEN: Skuldrorna skall vara långa, sluttande och väl tillbakalagda; markerade vid manken. Frambenen skall vara starka, absolut raka; lederna varken inåt- eller utåtvridna. Armbågarna skall ligga tätt intill kroppen med fria rörelser.

FRAMTASSAR: Tassarna skall vara väl slutna med fasta trampdynor; varken inåt- eller utåtvridna.

BAKBEN: Bakbenen skall vara starka och muskulösa med välvinklade knä- och hasleder. Hasorna skall vara korta och parallella med bra påskjut.

BAKTASSAR: Baktassar som framtassar.

RÖRELSER: Rörelserna skall vara fria, livliga och väl koordinerade; både fram- och bakbensrörelser raka.

HUD: Huden skall vara tjock och lös.

PÄLS: Naturligt hård, åtliggande och tät, antingen sträv- eller släthårig. Kroppens undersida och buk behårad.

FÄRG: Enfärgat vit eller vit med tan, citrongula eller svarta tecken, eller kombination av dessa färger, huvudsakligen begränsade till huvud eller svansrot.

MANKHÖJD: Hanhund idealhöjd 35 cm

Tik " 33 cm

Under obestämd tid framöver bör mankhöjden för hanhund och tik ej understiga 26 cm. Hundar som saknar idealhöjd skall ej straffas för detta och de tillåts att användas i avel utan inskränkningar.

FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Registreringsstatistik i Sverige

* 1992 29
* 1993 84
* 1994 117
* 1995 119
* 1996 126 1:a cert.året
* 1997 122
* 1998 119

Tillbaka till förstasidan

Kontakta oss för information

Kontakta oss för information
Till förstasidan   Till Barsetta Oliver Twist   Till Nervous Breakdown Kijo For Ever
 Till Six Six Six  Tilll Salusidan   Tilll Kenneldagboken   Tilll Skrytsidan   Till Basset Fauve De Bretagne - China
Till Basset Fauve De Bretagne - Roxanne   Till Norsk Elghund Grå - Fia   Till Lazy B Paint Ranch   Till Basset Fauve De Bretagne - "Morris"

Web site design © 1996 - 2011 Håkans Web Verkstad