Text © Lazy B Paint Ranch, Gun-Britt Blomdahl

The American Pinto Horse

Pinton associeras vanligen med den nordamerikanske indianen, som enligt legenden, höll den starkt färgade hästen för magisk, ja rent av osårbar och därtill speciellt duglig i krig. Men eftersom hästarna på den amerikanska kontinenten introducerades dit av de spanska conquistadorena i början av 1500-talet, finns det naturligtvis en tidigare historia om de fläckiga hästarna än den om pinton som kamrat till indianerna.

I många kulturer i historien har hästen spelat en framträdande roll i många kulturer, i synnerhet som rent transportmedel, men också som stridsvapen och vän. Hästen är väl representerad inom både historisk och förhistorisk konst, och undersökningar visar att alla de hästfärger och de tecken som förekommer på våra dagars hästar, också fanns i forntiden. Det allra mest intressanta är dock att hästarnas olika färger inte verkar ha någon geografisk betingelse och inte heller vara lokaliserade till eller från speciella områden.

Skäckfärgen spreds över Atlanten från Europa genom de nordafrikanskättade hästar som de spanska conquistadorerna förde med sig på sina erövringar i Den Nya Världen. Dessa hästar härstammade både från den tidigare inhemska spanska hästen och berberhästar med arabursprung, som morerna hade fört med sig till Spanien på sina erövringar av landet år 711 e.Kr. Skäckfärgen antas dessförinnan ha nått Europa från asien där antik konst visar fläckiga hästar från hela Mellan- och Fjärran Östern.

Tobiano-mönstret, eller dorsalskäcken som den kallas på svenska, var då och är fortfarande det mest vanligen förekommande skäckmönstret bland de vilda ryska stäpponnyerna, vilket indikerar att skäckfärgen möjligen fanns i Europa långt innan de arabiska hästarna spreds under det romerska herraväldet. Man har t.ex. funnit fläckiga hästar avbildade bland de förhistoriska målningarna i grottorna i Peche-Merle i Franskrike. Somliga av dessa målningar är daterade så tidigt som 30 000 f.Kr. I Amerika blev många hästar herrelösa och bildade snart hela hjordar av vildhästar. De speciellt goda kvaliteter som bestod var den kompakta formen, styrkan, uthålligheten och framför allt dess klokhet.

Indianernas andvändning för hästar avtog med deras civilisering, medan den vite mannen fortsatte att blanda det inhemska materialet med fina importerade hästar från Europa. Raser var inte ett begrepp förrän på 1850-talet, och det engelska fullblodet började inte stambokföras på allvar förrän år 1829. Boskapshästen och galopphästen, the quarter of a mile racing horse" blev som en symbol för Amerika, speciellt under den period då Hollywood glorifierade den i verkligheten mycket korta vilda western-eran.

Western-sadlar smyckades med silver och turkoser på parader och marknader för att göra intryck. Pintos (skäckar) och palominos (isabellfärgade) var speciellt populära i dessa sammanhang eftersom de var attraktivt och uppseendeväckande färgade. Uppfödare korsade sedan sina vackrast tecknade hästar till andra raser för att producera olika typer av hästar med de önskvärda färgerna.

Pinto Horse Association of America, PtHA, grundades redan år 1947 och blev ett officiellt erkänt organ redan 1956 - sex år innan American Paint Horse Association (APHA) grundades, som registrerar endast rasrena, fläckiga quarterhästar. PtHA är en förening som samlar skäckiga hästar av alla raser, med eller utan härstamning, över hela världen. PtHA är en mycket stor klubb och är ständigt växande. Antalet registrerade hästar, liksom antalet medlemmar, ökar dagligen.

Lokala avdelningar finns överallt i USA och även i andra länder såsom Canada, Australien, Tyskland, England... och sedan några år tillbaka också i Sverige.

TILLBAKA TILL INDEXSIDAN

Top